Taxen tillkom genom avel med kortbenta (dvärgväxta stövare) varianter av tyska stövare. De taxar som kom till Sverige på 1600-talet kallades just för "miniatyrstöfare".
På slutet av 1800-talet utvecklades den moderna taxen i Tyskland. Det praktiskt taget utdöda strävhåret rekonstruerades med hjälp av strävhåriga pinschrar och dandie dinmont terrier (Jakthunden 1994). Detta skedde på 1870- och 1880-talen, och man följde väsentligen två vägar. Den strävhåriga pinschern gav prima hår men dålig taxtyp jämfört med dandie dinmont terriern som gav god typ men dålig päls (Wallerstedt 1988).
Taxen var från början en drivande hund men vid sekelskiftet var det som grythund den hade sin huvudsakliga användning, rådjur fanns det inte så många av då (Jakthunden 1994).

Den moderna jaktlagsstiftningen 1938 (förnyad 1988) innebar fler jägare och mindre utrymme för var och en. I samband med rådjursexplosionen väcktes behovet och intresset för de drivande småhundarna. År 1941 anordnade Svenska Kennelklubben landets första drevprov för taxar och dachsbracken (dreverns dåvarande benämning) på Trolleholm i Skåne. Endast ett par stycken deltog (Wallerstedt 1988). I dag startar en god bit över 1000 taxar per år även om rådjursbeståndet åter gått lite tillbaka. Däremot för grytanlags- och grytjaktproven en relativt tynande tillvaro, med ett fåtal entusiaster. I taxens hemland Tyskland dominerar grytproven fortfarande även om man anordnar en slags "drevanlagsprov" efter hare, viltspårprov och ett prov för kortdrivare som även innehåller dressyrmoment som linförighet (i skogen) och platsliggning. Även skottfasthet prövas.Viltspårsproven i Sverige har i dag och med orsaker som bl.a lagstiftning om att alla jaktlag måste ha tillgång till spårhund, fullkomligt exploderat. Ca 1500 starter sker varje år.

Taxen på utställning
Svenska Kennelklubben bildades år 1889 och på de fösta utställningarna var antalet anmälda taxar mycket blygsamt. År 1901 på Kennelklubbens utställning i Göteborg den 13- 14/5 noterades dock en märkbar förändring. Detta i samband med att samma datum (13/5) på Hotell Hagalund bildades Svenska Taxklubben (landets äldsta specialklubb). Taxdomare var Obersteleutnant Emil Ilgner (kennel Erdmannsheim). Bisittare var friherrarna Axel Klinckowström och Fredrik von Essen (endomarsystemet infördes först några år senare). Till utställningen var 45 taxar anmälda, de flesta troligen tyska importer. Den som de närmaste åren kom att betyda mest för taxklubben var Axel Klinckowström. Han var från Stafsund på Ekerö. "Klinkan" var en flitig skribent som även myntade det kända citatet "Kommer kallad men ej strax, ty född till slav är ingen tax" (Wallerstedt 1988).

En uppfödare som lyckat med att förena jaktegenskaper med tjusig exteriör är den vida omtalade Veroni Sandström, kennel Sport. Hennes strävhårstaxar från -50 talet svarar fortfarande för det skönhetsideal vi allra flesta har i dag.

Även om taxen används mycket till utställning och jakt är den ändå populärast som ren sällskapshund. Kennelklubbens årliga registreringssiffror är en tillförlitlig mätare på en hundras popularitet.

Den viktigaste rollen i taxens liv är att vara familjemedlem och kamrat och en trevligare hundras än en tax är då svårt att finna.